Det verkar verkligen inte som att det här med att blogga är min grej!!! En gång i halvåret eller ja inte ens det, en gång om året har denna bli uppdaterad, samtidigt är det ju väldigt synd. Att blogga skulle ju vara ett utmärkt sätt att skriva ner och föra dagbok över alla dessa små händelser i katteriet. Lite som att föra journal över nätet. Säkert till nytta för många också.
Har det då varit ett år fullt av stiltje och helt utan händelser, nej verkligen inte!
Det har skett bra mycket mer saker detta år än jag någonsin väntat mig. Positiva eller negativa? Ja tyvärr måste jag nog säga att merparten har varit allt annat än positiva, men på sistone har det börjat ljusna.
Vad har hänt under året sen i november förra året då Laika skulle ha bebisar men resorperade dem?
December:
Laika resorberar sina bebisar och går tom, paras om kring jul igen med Sigge.
Egeria opereras för en större polyp.
Januari 2011:
Laika får i mitten av dräktigheten en livmodersinflammation, får pencillin men resorberar även denna kull i slutet av februari och får då en baytrilkur som är tänkt att vara tills hon löper igen men vi avbryter i brist på löp efter drygt 28 dagar..
Februari 2011:
Egeria och Nettan kämpar på för att hon skall bli bättre.
Mars 2011:
Egeria får tyvärr somna då hon först fått horners syndrom som inte vill gå tillbaka, efter lång tid upptäcks att hon fått fel pencillin. Rätt pencillin sätts in och hon börjar sakta bli bättre, efter inte alltför lång tid ses en försämring igen. Det visar sig att polypen börjat växa tillbaka. Inget mer finns att göra och princessan får somna in.
April 2011:
Jag får ett samtal ifrån Ulrike ifall jag vet någon som kan vara intresserad av en gosse, en väldigt trevligt typad kille, med kanontemperament (bruntickad). Jag börjar kolla runt men ingen har just nu möjlighet.
Maj 2011:
Det blir till slut beslutat att jag och Nettan köper gossen ihop efter många om och men, Nettan hittar samtidigt en härlig tös också.
Juni 2011:
Pigalle som testat equivocal vid två HCM-scanningar visar sig ha utvecklat ett blåsljud och får diagnosen HCM. Denna variant uppträder dock inte som vanlig HCM och Torkel är mycket tveksam till diagnosen men sätter den ändå slutligen då just blåsljud brukar kunna vara ett tecken.
Juli 2011:
Samtalet alla uppfödare fasar för kommer, en kattungeköpare ringer och säger att de just klivit upp och hittat sin älskling liggande på soffan död. Dagdrivarn Morí fra Viti, skickas in för obduktion av Slöinge som eftermånga om och men (de vill först inte alls ta emot honom då han inte dött hos dem!).
Obduktionen säger preliminärt HCM och visar sig även senare verkligen vara HCM.
Augusti 2011:
Coonity Wild at Heart anländer ifrån Österrike, han visar sig vara en helt fantastisk gosse med ett hjärta av guld, otroligt trevlig, enormt muskulös och kraftig och väldigt vacker om än inte supertypad såklart.
Lone mailar och säger att hon har två töser och undrar om någon av dem skulle kunna vara något för mig som ersättning för Pigalle som jag i juni fick kastrera pga. HCM.
September 2011:
Dags för Vio's första utställning med Sigge, hon har förberett honom i månader, badat och gjort honom sååå fin. 10 minuter efter veterinärbesiktningen, när vi just anlänt till utställningshallen dör Sigge en enormt chockartad upplevelse. Trots omedelbar hjärt och lungräddning går hans liv inte att rädda. Sigge obduceras, vid makroskopiska hittas inget fel, preliminiär dödsorsak är akut cirkulationssvikt.
När den microskopiska undersökningen kommer visar den på i stort sett samma sak, inga som helst tecken på vare sig HCM eller annan hjärtsjukdom upptäcks, däremot upptäcker man en del skador på lungorna som man tror ev. kanske kan ha en viss betydelse gällande dödsorsaken, men slutlig dödsorsak blir ändå akut cirkulationssvikt. Den stora enormt glada nyheten denna månad är att Laika äntligen efter ett år nu löper ordentligt igen och hon paras med Kenny.
Oktober 2011:
Struves Clara kommer till Sverige och flyttar in hos Vio!
Laika är dräktig och beräknas få bebisar i slutet av november.
November 2011:
Laika är dräktig, det är nu bara en vecka kvar och bebisarna sparkar och rumlar om, det verkar inte vara så många där inne men man kan aldrig veta helt säkert. Ska väga henne i helgen så får vi en vikt vid 58 dagar, vilket är på söndag. Jag är ju inte mycket för att väga dem i tid och otid under dräktigheterna då vikten ändå inte säger ett jota om varken hur många eller hur stora kattungarna kommer att vara. Hon vägdes vid dag 21 och skall nu vägas vid dag 58. Jag brukar om de inte hunnit få också väga vid dag 63 som en sista vikt, alltid intressant att ha.
