Dag 68 + Himalaya

På kattungefronten inget nytt, dag 68 har passerat utan några tecken på kattungar i antågande.

Idag har Himalaya gjort stora framsteg, hoppas att det inte backar bara!

När jag på förmiddagen när jag var in i sovrummet för att vika tvätten som blivit sorgligt åtsidosatt sista veckan så låg Silvia och vilade på tvätthögen på hyllan.
Mitt emot under sängkanten satt Himalaya och tittade då jag gosade med Silvia innan jag började rota runt med tvätten och kasta den på sängen för vikning och sortering.
När jag gör detta ropar Himalaya och tittar fram efter en stund så kommer hon fram och nosar på mitt ben, ytterligare en liten stund hoppar hon upp på hyllan där jag som bäst är med händerna och rotar runt i klädhögen. Krockar nästan med Silvia på köpet.
Två gånger nosar hon på min hand utan att göra något, sista gången så höjde hon tassen beredd att slå så jag sa åt henne med halvskarp lite dov röst. Bara talade om att något slå vill jag inte veta av det är inte acceptabelt.

Medan jag viker kläder strosar hon sen runt på golvet, tjafsar lite med Silvia som tagit favoritplatsen i fönstret och lite annat.

Ytterligare senare på dagen så sitter jag i telefon, eller när det gäller mig, vandrar runt i telefon.
Blir sittande en stund på sängen och Himalaya kommer direkt fram från sin gömma under sängkanten, nosar lite på mitt ben och strosar runt lite samt ropar.
Några minuter senare (15 kanske) så kommer jag tillbaka till sovrummet, fortfarande i telefon men ställer mig då bara i dörröppningen. Då kommer Himalaya fram, ända fram till dörren där jag står och tittar ut.

Mot kvällen när vi sitter i vardagsrummet så kommer Himalaya vandrande, hon har självmant gått ut ur sovrummet och går runt i lägenheten och utforskar.

Det går frammåt, sååå skönt efter dessa 3-4 veckor att äntligen se framsteg hos henne.
Gosgumman.

Dag 67

Jaha, så har dag 67 passerat också och inga kattungar i sikte ännu en gång. Tog en bild på tjockisen idag. Visst är hon lite rund, men inte överdrivet. Hoppas att det är mer än en den här gången men jag törs bara inte ens hoppas på mer än två. Men vi får väl se om de väl bestämmer sig för att komma ut någon gång.
Undra om uträkningen är helt korrekt?
Hon var ju hos hanen lääänge då vi väntade på löp och upptäckte lite chockartat ca 3 veckor innan beräknat datum att orsaken till att hon inte löpte är att hon var dräktig.. Oooouuppss..... Nåväl, man vet ju inte vi räknade från ett halvkrassligt löp så hon kan ju lika gärna vara på kring dag 64 idag. Men oavsett så borde de komma snart.

Himalaya gör lite framsteg, bara att hålla tummarna nu att det inte återigen är ett steg fram och tre steg tillbaka.
Idag när jag skulle vika tvätt så låg Silvia på tvätthögen, jag gosade lite med henne innan jag började kasta över tvätten på sängen så att jag skulle kunna vika den.
Då kommer Himalaya och går precis där jag håller på, hon var fram och nosade på min hand UTAN att slå den här gången, sen kom hon fram och nosade på mitt ben och under hela tiden jag vek så var hon framme i rummet och gick lite nedhukad omkring och tittade, nosade och tjafsade lite med Silvia...

Dag 66 + Himalaya

Så har dag 66 passerat och inga kattungar i sikte ännu, inte minsta antydan till att de skulle vilja komma ut. Krafla är lika lugn som vanligt, ligger i bolådan då och då och tvättar sig en hel del.
Men inget annat.

Vi tog också socialiseringen av Himalaya ett steg längre idag, hon fick sitta i Atlasburen i vardagsrummet under någon timma med oss idag.

På så sätt kunde hon se oss och se de andra katterna med oss.
Hon kunde också hälsa på alla utan risk för att någon skadas.

När hon låg i buren var hon förvånansvärt lugn och avslappnad och la sig efter en stunds utforskande ner och sov som en stock. Fullkomligt lugn.

Verkar som om det i första hand är händer och infångadet som hon har problem med.
När man går förbi henne reagerar hon inte alls, det fick vi igår se när Ela kom in med kompis och de båda utan att veta att Himalaya satt där klampade förbi buren som en halv elefanthjord.
Himalayas reaktion var att vicka lite på örat. Fullkomligt lugn med andra ord.

Sträcker man däremot fram handen mot henne så spottar, slår och hugger hon fortfarande efter den. Det är handskar som gäller för att hantera henne än så länge.

Med tålamod, mycket kärlek och en massa tid tror jag nog att det kommer att gå riktigt bra!

Dag 65

Ok här börjas det skriva precis som det börjar hetta till, eller kanske inte?

Krafla är idag på dag 65 och än så länge inga tecken på att hon ska till att föda.
Ska hon än en gång gå till dag 67-68 eller kommer ungarna att komma lite tidigare den här gången?

Hon har sedan igår nobbat bolådan nästan helt.

Får väl återkomma med mer info om hur det hela fortskrider.