Lite om varje...

Min tös löpte häriveckan igen, hade ju beslutat att låta saker och ting ha sin gång. 3 kullar på två år får man ta och hon skall efter denna kullen vila i ett år, hade iof önskat att hon väntat lite längre med löp men hon är i enormt bra kondition.

Tyvärr visade det sig att Willie inte alls var intresserad inte överhuvudtaget :-o

Samma dag får jag samtalet om att Apophis nu markerar som en tok och att situationen på nolltid blivit ohållbar. Snabb omplanering, Laïka får åka till Apophis och hennes dotter Diva får istället paras med Willie, förhoppningsvis har han vid det laget kommit på vad han skall göra.

Dagen innan jag skall hämta Laïka i lördags så ringer en  nära vän som velat låna Willie till sin hona, honan löper. Nåväl en främmande hona kanske kan göra susen, skada gör det ju inte i alla fall, inte annat då än för min vän som riskerar åka tur och retur i onödan. Tack och lov är det ju inte så fasligt långt att åka... nu väntar vi och håller tummarna att Willie skall vilja para tösen som idag kom igång igen efter resan.

Än så länge ser det inte så ljust ut, tösen flirtar och höglöper, Willie visar visserligen ett visst intresse men fräser också åt henne.... förbenade hane alltså!

De små som Candy fick för tre veckor sedan idag, växer så det knakar och börjar nu bli riktigt stora och söta :-) På söndag får jag äntligen se dem igen för första gången sedan de föddes, helt otroligt att man kan ha en kull så nära och inte lyckas få komma och se dem tidigare :-o 

Det här med att blogga, inte min grej?

Det verkar verkligen inte som att det här med att blogga är min grej!!! En gång i halvåret eller ja inte ens det, en gång om året har denna bli uppdaterad, samtidigt är det ju väldigt synd. Att blogga skulle ju vara ett utmärkt sätt att skriva ner och föra dagbok över alla dessa små händelser i katteriet. Lite som att föra journal över nätet. Säkert till nytta för många också.

Har det då varit ett år fullt av stiltje och helt utan händelser, nej verkligen inte!

Det har skett bra mycket mer saker detta år än jag någonsin väntat mig. Positiva eller negativa? Ja tyvärr måste jag nog säga att merparten har varit allt annat än positiva, men på sistone har det börjat ljusna.

Vad har hänt under året sen i november förra året då Laika skulle ha bebisar men resorperade dem?

December:

Laika resorberar sina bebisar och går tom, paras om kring jul igen med Sigge.

Egeria opereras för en större polyp.

Januari 2011:

Laika får i mitten av dräktigheten en livmodersinflammation, får pencillin men resorberar även denna kull i slutet av februari och får då en baytrilkur som är tänkt att vara tills hon löper igen men vi avbryter i brist på löp efter drygt 28 dagar..

Februari 2011:

Egeria och Nettan kämpar på för att hon skall bli bättre.

Mars 2011:

Egeria får tyvärr somna då hon först fått horners syndrom som inte vill gå tillbaka, efter lång tid upptäcks att hon fått fel pencillin. Rätt pencillin sätts in och hon börjar sakta bli bättre, efter inte alltför lång tid ses en försämring igen. Det visar sig att polypen börjat växa tillbaka. Inget mer finns att göra och princessan får somna in.

April 2011:

Jag får ett samtal ifrån Ulrike ifall jag vet någon som kan vara intresserad av en gosse, en väldigt trevligt typad kille, med kanontemperament (bruntickad). Jag börjar kolla runt men ingen har just nu möjlighet.

Maj 2011:

Det blir till slut beslutat att jag och Nettan köper gossen ihop efter många om och men, Nettan hittar samtidigt en härlig tös också.

Juni 2011:

Pigalle som testat equivocal vid två HCM-scanningar visar sig ha utvecklat ett blåsljud och får diagnosen HCM. Denna variant uppträder dock inte som vanlig HCM och Torkel är mycket tveksam till diagnosen men sätter den ändå slutligen då just blåsljud brukar kunna vara ett tecken.

Juli 2011:

Samtalet alla uppfödare fasar för kommer, en kattungeköpare ringer och säger att de just klivit upp och hittat sin älskling liggande på soffan död. Dagdrivarn Morí fra Viti, skickas in för obduktion av Slöinge som eftermånga om och men (de vill först inte alls ta emot honom då han inte dött hos dem!).

Obduktionen säger preliminärt HCM och visar sig även senare verkligen vara HCM.

Augusti 2011:

Coonity Wild at Heart anländer ifrån Österrike, han visar sig vara en helt fantastisk gosse med ett hjärta av guld, otroligt trevlig, enormt muskulös och kraftig och väldigt vacker om än inte supertypad såklart.

Lone mailar och säger att hon har två töser och undrar om någon av dem skulle kunna vara något för mig som ersättning för Pigalle som jag i juni fick kastrera pga. HCM.

September 2011:

Dags för Vio's första utställning med Sigge, hon har förberett honom i månader, badat och gjort honom sååå fin. 10 minuter efter veterinärbesiktningen, när vi just anlänt till utställningshallen dör Sigge en enormt chockartad upplevelse. Trots omedelbar hjärt och lungräddning går hans liv inte att rädda. Sigge obduceras, vid makroskopiska hittas inget fel, preliminiär dödsorsak är akut cirkulationssvikt.

När den microskopiska undersökningen kommer visar den på i stort sett samma sak, inga som helst tecken på vare sig HCM eller annan hjärtsjukdom upptäcks, däremot upptäcker man en del skador på lungorna som man tror ev. kanske kan ha en viss betydelse gällande dödsorsaken, men slutlig dödsorsak blir ändå akut cirkulationssvikt. Den stora enormt glada nyheten denna månad är att Laika äntligen efter ett år nu löper ordentligt igen och hon paras med Kenny.

Oktober 2011:

Struves Clara kommer till Sverige och flyttar in hos Vio!

Laika är dräktig och beräknas få bebisar i slutet av november.

November 2011:

Laika är dräktig, det är nu bara en vecka kvar och bebisarna sparkar och rumlar om, det verkar inte vara så många där inne men man kan aldrig veta helt säkert. Ska väga henne i helgen så får vi en vikt vid 58 dagar, vilket är på söndag. Jag är ju inte mycket för att väga dem i tid och otid under dräktigheterna då vikten ändå inte säger ett jota om varken hur många eller hur stora kattungarna kommer att vara. Hon vägdes vid dag 21 och skall nu vägas vid dag 58. Jag brukar om de inte hunnit få också väga vid dag 63 som en sista vikt, alltid intressant att ha.

Otroligt givande dag...

Idag har jag varit hela dagen på utställning, ingen katt med mig. Skulle bara dit och titta lite och säga hej. Kom dit vid 11.30 och kom inte hemm förrän vid 17.30 så kan det gå när man träffar så otroligt mycket trevligt folk att prata med :-)

Givetvis glömde jag ju att ta med kameran så några kort blev det tyvärr inte den här gången, få se om jag kanske går dit imorgon också, då kanske jag kan komma ihåg att ta med den och få lite kort tagna.

Vi har blivit fler.....

En helt ny art har flyttat in, en hund!
Ni som känner mig förstår hur osannolikt detta är, icke desto mindre är det sant.
Luna (söndagsnamn: Moonhaven Wild Energy) är av rasen Kooikerhondje och blir som hona ca 43 cm hög.

Så var Maya kastrerad och lite annat smått och gott!

Mayas kastrering gick bra, min vana trogen ville jag ju veta hur livmodern såg ut.

Vacker var den kanske inte men absolut ingen fara, det var rätt och slätt lite gammal och sliten. Det var dags för Maya att bli av med den helt enkelt. Maya har trots allt gått och löpt tom fram till tre års ålder, därefter efter ett antal parningsförsök och en dödfödd unge så fick hon sin första kull vid fyra år, nu i våras fem och ett halft år gammal fick hon sin andra och sista kull.
Maya har nu fyllt 6 år och förtjänar att få gå hemma och skrota som gammal go kastrat.

Är hon inte fin? :-)

Kastreringsbody kan jag varmt rekommendera, det är så otroligt mycket smidigare än de äckliga jobbiga kragarna som bara är i vägen.

I början tycker de att det känns lite konstigt men är långt ifrån lika besvärade som de är av en tratt. Och tvätta sig gör de helt sonika på tyget som om de inte hade någon body på sig :-)

Sen måste jag ju bara visa mina härliga pojkar, de låg så fint i fönstret och spanade ut på löv och förbipasserande :-) Visst är det väl härligt att fertila pojkar kan vara så goa och harmoniska, peppar, peppar får man väl säga.


Även Poffen kom och trängde sig in på ett hörn, fick höra häromveckan att han skulle vara Cremésilver/Cremesmoke. Några vilda gissningar? Får nog ta och dna-testa, han är rätt dassig i tonen, grådassig och inte som sin far djupt röd.

Nej sluttsnattrat för den här gången, på återseende!

Maya kasteras idag!

Nu är det dags, idag kastreras hon, en välförtjänt kastrering som jag hoppas ska leda till ett lugnare klimat här hemma. Älskade goa Maya med det förfärliga humöret mot de andra katterna. Nu är det en nervös väntan fram till 16-tiden då jag får hämta hem tösen.
Insåg irriterande nog att jag missat att skicka med kastreringsbody, får se om jag kan få iväg en dit eller om jag får ta på henne när hon kommer hem.

Idag flyttade Sigge!

Älskade goa underbara Siggepojken (S*Dagdrivarn Chomolungma)!

Sigge har fått ett permanent hem nu hos Violetta som kommer att ta väl hand om honom och pyssla om honom som han förtjänar.

Ännu har han några damer att ta hand om innan han blir pensionär på allvar men tills dess så får han i alla fall njuta av ett lugnt och behagligt liv med en alldeles egen slav att bossa över.

Tack Violetta för att du tar hand om min älskade pojke.